Varför känner du dig ensam trots att du lever i en relation? - Följ Stina och Lars

Anne Lie Fant Author

Stina har börjat fundera på vad som är fel hon känner sig ensam och övergiven. Lars drar sig undan hemmet alltmer.

Att känna sig ensam i tvåsamheten är en av de jobbigaste känslor som man kan uppleva. Som en mur växer upp i mitten av dubbelsängen och det går inte att klättra över den eller rasera den.  Kan du känna igen dig? Varför hamnar vi där och hur gör man då för att inte hamna där?

Distans i relationen 

När jag har par i parterapi hos mig blir jag ofta påmind om hur lätt vi får distans till varandra och som följd känner vi oss ensamma och utlämnade i relationen. Vi tappar känslan av att tillhöra varandra, känslan av mental närhet och känslan av gemenskap med den vi älskar. Med vi så menar jag alla oss med otrygg anknytning. Så fort det händer något gnissel, lite diskussioner eller bråk, i relationen så tror vi, nu är det slut, nu blir jag ensam igen. 

Exempel Stina och Lars

Ett fiktivt exempel Stina och Lars lever i en relation sedan 10 år tillbaka. De har en flicka som är 5 år och en pojke på 7 år. De lever i Piteå. Båda pendlar till sina heltidsjobb och Lars lägger ca 45 minuter på resan och Stina ca 25 minuter på sin resa. 

Stina är den som alltid hämtar och lämnar på förskolan och därför är det också hon som gör i ordning barnen på morgonen. När Stina och barnen kommer hem på kvällen är det någon dryg timme innan Lars kommer från sitt jobb. 

På morgonen hinner Stina och Lars aldrig träffas. På kvällarna lägger sig barnen ca kl. 20 och sedan finns det ungefär 2 timmar till att tvätta, röja undan, förbereda dagen som kommer. Till det så vill båda få in minst 2 helst 3 träningspass i veckan. De önskar ett eget socialt liv och ett gemensamt socialt liv. Det finns inte mycket tid att odla deras egen relation. Och i vardagen är de helt slut när de till slut dimper ner i soffan och då åker TVn på och telefonen fram. Allt prat handlar till slut om det praktiska hemma, logistiken och hur den ska lösas om det ibland finns möjlighet för Lars att sluta tidigare så Stina får till sin träning. 

Varför hamnar vi så ofta i distans?

Oftast kommer vi ifrån varandra när vi har för mycket omkring oss i vardagen som i Stinas och Lars fall, den har blivit alldeles för stressig, vi tappar våra samtal och vår närhet. Vardagen handlar mer och mer om logistik eller att jag går upp i min egen värld för att jag har för mycket att tänka på i den. Det kan handla om jobb, fritidsaktiviteter eller barnen.

Skapar problem

När det här pågått en tid så börjar vi ofta skapa problem i vårt eget huvud och kommunikationsmissarna blir fler och diskussionerna eller bråken ökar under en tid när vi egentligen som mest längtar efter närhet både mental och fysisk. Då pratar jag om alla människor som inte är trygga i sig själv. Som har haft en svår barndom av någon anledning eller råkat ut för svåra relationer som vuxen. Som har en otrygg anknytning.

Rätt relation

Nästa steg är ofta att vi börjar fundera på om den här relationen är rätt. Har jag gjort rätt val? Är det här verkligen en bra person att leva med? Och liknande tankar. Den som vi en gång valde blir då också ofta en fiende. Undermedvetet så vill vi att hen ska bevisa att jag gjort rätt val. 

Livspartner helar oss

Till det finns det underliggande ouppklarade saker från vår uppväxt med framförallt våra föräldrar. Allt detta ouppklarade önskar vi klara upp med vår nya livspartner. Vår livspartner ska hela det som inte blev helt under uppväxten. Detta sker för oss alla. Vi träffar alltid en partner som ska hjälpa oss med det. Därför blir i princip alla skilsmässor så svåra och jobbiga känslomässigt.

Skräckscenario - skilsmässa

Allt detta huvudbry och skräckscenarior kommer från att avståndet har ökat och kommunikationen har havererat. Allt detta sker såklart på ett omedvetet plan. (Om du inte gått i parterapi hos mig, för då vet du.)

Skapa drama

Undermedvetet längtar vi efter närhet, som sagt, och när den inte kommer automatiskt på ett positivt sätt så kanske vi kan få den genom att skapa ett litet eller stort drama. Återigen helt omedvetet. Precis som barn gör, gör vi som vuxna. 

Utgångar när vi känner oss för nära

Förutom att skapa problem så har forskarna sett att vi skapar ”utgångar” för att slippa känna de här rädslorna och slippa vara för nära. Då kan vi gå in i och engagera oss i allt möjligt tv-serier, filmer, spel, sudoku, korsord, vänner, fritidsaktiviteter, otrohet, föreningar, arbete, mobilen, sociala medier m.m. Det blir en väg ut för att slippa vara nära det kan bero på att vi är ovana att vara nära, att det blir jobbigt med närheten och intimiteten fast vi fortfarande i grunden längtar efter närhet.

Fortsättning Stina och Lars

Stina

Stina börjar tycka att livet är tråkigt, ska det vara så här? Bara jobb, jobb och jobb. Antingen är det jobb för att tjäna pengar, jobb med att få barnen i säng, till förskolan eller något annat eller så är det städning, matlagning, tvätt och handling. Hon börjar tänka att Lars slipper alldeles för mycket och får sitta i bilen och köra istället. Hon skulle aldrig sagt ja till det där jobbet han ville ha. Dessutom verkar han inte se henne nu för tiden och när hon vill prata verkar han disträ och frånvarande. 

Varför bråkar de så ofta, tänker Stina? Om han bara kunde lyssna så som han gjorde i början av deras relation då var han världsbäst på det. Åhhh som hon saknar de samtalen. Då kände jag mig verkligen älskad. Nu blir det bara skrik och bråk när hon försöker prata och berätta hur hon känner det. Att hon längtar efter honom. Och sexet, vi var ju som kaniner i början, det kunde ju bli många gånger varje dag. Var inte rekordet 5 gånger på ett dygn? Hon ler och fnissar vid minnet. Nu är det väl inte ens 5 gånger per år. Hur läng sedan var det egentligen? Tänk om han har någon annan. Det är nog därför han är så disträ. 

Han kan ju inte älska mig på riktigt när han inte bryr sig om att ens lyssna på mig. Så gråter Stina en skvätt, för just ikväll är hon ensam hemma och Lars är på AW.

Lars

Lars tänker eventuellt inte så mycket medvetet om detta. Hans instinkt är att dra sig undan när det blir jobbigt. Han drar sig nästan för att åka hem. För när Stina börjar med att gnälla om saker, så som det verkar från hans sida, då blir han orolig och tycker det är jobbigt för han vet inte vad han ska göra för att hjälpa henne. 

Så Lars, som har jättemycket att göra på jobbet, jobbar lite längre och ringer hem och säger att jag blir sen för det är så mycket att göra. Så fort det ges tillfälle till AW så hänger han med. När barnen har lagt sig sticker han allt oftare ut och tränar. Jag har så mycket på jobbet, säger han så jag behöver varva ner för att kunna sova. 

Den stora paradoxen

I grunden är vi grottmänniskor. För en man innebär det att när hans kvinna är lugn, berömmer och uppskattar honom, då är han lugn och mår bra. När kvinnan är orolig, ängslig och vill berätta något så tror han att han ska lösa hennes problem och han får det jobbigt när han känner att han inte kan. Han känner sig låst och fångad i pratet.

Kvinnor behöver prata. De behöver inte problemlösning om de inte ber om det. De behöver någon som lyssnar ordentligt och är med i historien och kommer med en nick, ett hummande eller jag det förstår jag verkligen, när det passar.

Resultatet

Båda känner sig allt mer ensamma och isolerade inom sig själva. Båda undrar om det någonsin ska bli normalt igen. Ska man hålla på så här, det kanske är lika bra vi skiljer oss. Det är så många som gör det nu för tiden. Det är väl inte så farligt.

Vad gör man då? 

När du eller ni upplever eller får en känsla av att du är ensam och att du känner att din partner och du inte är i kontakt. Försök vänd trenden direkt genom att öka på närheten. Återgå till, det jag alltid pratar om och rekommenderar, er djupa ögonkontakt åtföljt av en go kram minst 4 gånger per dag. Gör det vid godmorgon, hej då, hej och godnatt till exempel. Återgå till att ligga sammanslingrade hud mot hud en stund innan ni vänder er om och somnar (om ni inte kan somna i varandras famnar). Använder ni pyjamas, nattlinne eller liknande, dra upp kläderna åtminstone över magen så ni får hudkontakt. Stick in handen under kläderna i ryggen eller ärmen och ta fasta på att det är hudkontakt som är syftet, inte sex. 

Fysisk närhet

Har det gått längre i distansen er emellan, så att det känns som om det har bildats murar av allt bråk och du ändå fortfarande har kärleken kvar använd fysisk närhet, fysisk närhet och åter fysisk närhet som en genväg till att hitta känslan av att höra ihop och vara ett par som älskar varandra. 

Sex

Även sex är kan vara en fin genväg om båda känner att det är möjligt att släppa allt och gå in i sitt sex-lust-mode. Manens utlösning innehåller en cocktail av lugn och ro till kvinnan. All hudkontakt gör er också lugna båda två

Rekommendation

Terapeut Anne-Lie Fants egentliga rekommendation är fysisk närhet utan sex en tid, ca 4 veckor i alla fall för att bygga upp den gemensamma fysiska tryggheten och lugnet i er relation innan ni går vidare till samtal eller sex.

Låt kommunikationen och pratet komma efter ett par veckor när ni hunnit in i en trygg känsla av gemenskap. 

Ska man reda ut allt?

Ibland är inte ens pratet nödvändigt eftersom vi skapat bråken utifrån rädslan att bli lämnad, bli övergiven, gjort fel val eller något liknande. Gå in i dig själv först och känn efter på djupet hur det är för dig, är det något som är viktigt på riktigt att reda ut eller var det ett missförstånd liksom grus i maskineriet. Känns det läkt nu när du fått och får närhet och din känsla av samhörighet är påfylld? Så är det ofta. Börja då inte reda ut något bara för att man ska det. Lär er släppa och gå vidare.

Fortsätta livsresan tillsammans

Utan närheten och med alla tankar i ditt eget huvud som bara blir värre och värre, är skilsmässan nära. När du är lugn och fin och minns varför du älskar din partner och hens fina egenskaper, så vet du att du gjort rätt val och att det är en bra person och ni kan fortsätta er livsresa tillsamman.

Kram

Terapeut Anne-Lie Fant 🌺 

Självskaparprogrammet, samtalsterapeut, par- och relationsterapeut, coach

Länkar i bio

Linktr.ee/kreativterapi 

Categories: Parterapi